Direktlänk till inlägg 9 januari 2008
Känns som att jag är i puberteten igen. Humöret går upp och ner,ner o upp. För en kvart sen satt jag o skrattade i badkaret med min karl. Nu sitter jag här och surar för att hunden kom in och attackerade mig och börja bita mig.
Det svider på hela armarna och händerna. Han hoppade nyss upp och bet mig i ansiktet också. Fick sig en tugga av hakan. (Nej så illa var det inte, men just nu känner jag mig misshandlad och less. )
Varför är varje dag så lik, men ändå så olik dagen innan? Den största skillnaden är väl ens humör. Man kan vakna en morgon och bara må skit utan anledning, oh man känner att det tar emot att le. Sen kan man vakna en dag med ett leende på läpparna och har svårt att inte ha mungiporna i topp. Mänskligt, men jobbigt!
kyliga lilla gråa geggmed sylade klorvarför vässar du varje gång jag känner någotvarför är klorna alltid sylade så fort mina känslor slår in varför glädjer inte toppen digvarje steg du tar uppså kommer jag nerkniven har inte mer än två sidorska...
förlåt mig för jag är ämnad till det jag görursäkta att jag inte passar in i din bild av vad du vill ha,jag är inte din.jag är min.jag kommer alltid vara jagdu kommer vara dufinns det någon genväg? ...
vad du gnageren bit i tagetgnagnagkött och sinne följer varje tuggatuggtuggsnart är jag bortaär du hungrig tar jag emot din iverblod är vackertKan du älska mig nu? ...
Varje blad har en frostig kant¨idag kyler verkligheten nerdet vi kännerdet vi ärdet vi en gång varfärgen knappas nerbort bortmed vindenkylan paralyserar alt som en gång varoch aldrig vaknar det upp igenvitt grått svartvitt gråttsvartDu.Ont. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 |
29 | 30 | 31 | ||||||
|