Fyfaan vad jag är less på människor. Inte konstigt att man alltid varit mer eller mindre folkskygg.

För det första så finns det ju inte direkt många man kan lita på. Man blir stucken i ryggen av de flesta, minst en gång i livet.

Är väl en handfull människor (På sin höjd) som man känner att det går att säga saker till. O all denna falskhet! De flesta jag någonsin bekantat mig med, har visat sig vara otroligt falska på något sätt. Man blir bedragen på något vis hela tiden. Det tar aldrig slut, o man slutar aldrig att bli sårad. Men, just nu känner jag mest bara irritation och frustration. I STORA lass!

Varför slutar man aldrig förvånas? Varför är man fortfarande godtrogen, efter allt som har hänt i ens liv? Man känner ju hur man påverkas, o blir mer o mer misstänksam o skeptisk till allt som rör sig och händer runt omkring.

Paranoid också. Så många härliga känslor på en o samma gång.. TSSS!

Fyfan vad löjligt

 

ak

9 april 2008 11:30

Haha nee, klart jag itne gjorde :)

http://annak.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

kyliga lilla gråa geggmed sylade klorvarför vässar du varje gång jag känner någotvarför är klorna alltid sylade så fort mina känslor slår in   varför glädjer inte toppen digvarje steg du tar uppså kommer jag nerkniven har inte mer än två sidorska...

förlåt mig för jag är ämnad till det jag görursäkta att jag inte passar in i din bild av vad du vill ha,jag är inte din.jag är min.jag kommer alltid vara jagdu kommer vara dufinns det någon genväg? ...

vad du gnageren bit i tagetgnagnagkött och sinne följer varje tuggatuggtuggsnart är jag bortaär du hungrig tar jag emot din iverblod är vackertKan du älska mig nu? ...

Varje blad har en frostig kant¨idag kyler verkligheten nerdet vi kännerdet vi ärdet vi en gång varfärgen knappas nerbort bortmed vindenkylan paralyserar alt som en gång varoch aldrig vaknar det upp igenvitt grått svartvitt gråttsvartDu.Ont.   ...

    När varje fingertopp sätter en glansoch varje andetag är en nyanskonturerna glittrar lilaoch sinnerna får glödande vila.att få skratta tåraroch gråta melodier   ...