Förstår inte varför jag ska ha sån extremt stor prestationsångest i precis allt jag gör. Hör en röst som säger "Du är sämst, du är sämst. " hela tiden när jag ska göra något. Har liksom inte tron på migsjälv.

Även fast jag oftast brukar få bekräftat och bevisat för mig att jag faktiskt inte är så värdelös som jag intalar mig.

Det jag syftar på just nu, är att jag hade kvartalsbedömning alldeles nyss. Och självklart satt jag under hela tiden och tänkte att "detta går skit." Men efteråt då jag skulle få min bedömning/betyg mötte hennes glada ögon mina (som såg ut att vänta på en dödsdom.)

Fick iallafall högsta betyg, även denna gång. Var nära att börja gråta. Blev så glad och mycket som händer i kroppen när nervositeten släpper.  Känns helt fantastiskt obeskrivligt skönt nu. Har varit så himla spänd och nervös för det där.

Kunde inte ha startat helgen bättre!

Sen efter jobbet kommer Emilia och Stoffe till mig, sen åker vi bussen till Ragnar! :) Längtar verkligen.