Det är så ofta jag måste ta i dig, för att förstå att du är verklig. Måste lägga örat emot dina läppar för att höra dina andetag. Du andas. Finns du då?

Ditt hjärta slår hårt emot mitt bröst, det puttar bort mig samtidigt som det hakar fast mig. För varje slag så faller jag handlöst. Men du fångar mig alltid. Och för varje fall dras knuten åts hårdare. på Guldbandet som håller oss ihop. Bandet som bländar mig, så jag aldrig riktigt ser hur; eller Om det är nära bristningsgränsen. Jag blir rädd då min syn är blockerad. Jag blir rädd då jag måste sträcka dig min hand, i den ligger hela mitt öde.

Famlar runt i Drömdimman. Rädd att vakna. För vardagen, med så skarpa vassa kanter skär i mig. Är jag vaken tillräckligt länge förblöder jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

kyliga lilla gråa geggmed sylade klorvarför vässar du varje gång jag känner någotvarför är klorna alltid sylade så fort mina känslor slår in   varför glädjer inte toppen digvarje steg du tar uppså kommer jag nerkniven har inte mer än två sidorska...

förlåt mig för jag är ämnad till det jag görursäkta att jag inte passar in i din bild av vad du vill ha,jag är inte din.jag är min.jag kommer alltid vara jagdu kommer vara dufinns det någon genväg? ...

vad du gnageren bit i tagetgnagnagkött och sinne följer varje tuggatuggtuggsnart är jag bortaär du hungrig tar jag emot din iverblod är vackertKan du älska mig nu? ...

Varje blad har en frostig kant¨idag kyler verkligheten nerdet vi kännerdet vi ärdet vi en gång varfärgen knappas nerbort bortmed vindenkylan paralyserar alt som en gång varoch aldrig vaknar det upp igenvitt grått svartvitt gråttsvartDu.Ont.   ...

    När varje fingertopp sätter en glansoch varje andetag är en nyanskonturerna glittrar lilaoch sinnerna får glödande vila.att få skratta tåraroch gråta melodier   ...