Usch vilken ångest då man inte skrivit på så länge.. Men jag har faktiskt fört anteckningar varenda dag för att komma ihåg.. Och för att kunna uppdatera.. Men, det har inte blivit av. Men jag ska sätta mig nån dag då jag får tid och göra en rejäl uppdatering.

Känns lite som att bloggarna har dött ut, och det är mest Facebook som gäller nu ;p Man har blivit lat. Det är trist.

Det är viktigt att skriva. Jag måste göra det varje dag för att få ur mig alla tankar. För, även fast man har en del underbara trogna & pålitliga vänner.. Så finns det alltid saker man håller för sig själv. Saker man aldrig pratar om.

Tack David, för det du sa igår. "Med dig behöver jag inte tänka, jag bara säger". En mening som säger & betyder så mycket, o fick mig att växa. Extra fint är det, eftersom det är precis så jag känner med dig. Han är den Enda jag kan säga allt till, precis allt. Inga censurer.

Jag tror det handlar om att man är rädd att inte bli förstådd. Man behöver förståelse. De saker jag inte säger, är de saker jag inte riktigt kan sätta ord på. Tankar som man inte "får" tänka. Jag är rädd att bli dömd. Det är vi nog alla, mer eller mindre. Vissa känslor går det helt enkelt inte att förklara, bara att känna själv.

---------------

Jag älskar ju dig. Varför kan du inte älska mig?

panik panik panik. Rädsla rädsla rädsla.

...Vi är helt olika, men varför ska jag dölja den jag Är för det? Jag ska inte vilja välja bort mig själv, för en annan människa.