Vill tillägna Erik detta inlägg.

För att du får mig att drömma, längta, hoppas och tro.

Det är verkligen inte första gången,

men du gjorde min dag.

Gick hem idag med ett hårt bultande hjärta och ett varmt leende.

Du får mig att våga fantisera,

 att leva i en saga.

Igår hade jag en sån där ligga i soffan hela kvällen och vara ynkligast i världen-kväll.

Man ska inte ha en telefon i närheten när man är sådär sårbar.

Skickade ju iväg ett sånt där pinsamt överdramatiskt SMS till en kille jag träffat ett par ggr. Direkt när jag vaknat till liv ur den där Tycka-synd-om-mig-själv dimman så fick jag ett skrattanfall istället och skämdes en aning. Valde att ta bort hans nummer sen! ;P

Efter jag tröstätit några kilo, och gråtit en skvätt så ringde Tove som tur var. Pratade ett par timmar son vanligt, och efteråt kände jag mig fylld av energi. Vi kom överens om att det är dags för oss båda att ändra taktik och tankesätt. Ska sluta att gå i samma spår, gång på gång. Sluta vara så jävla feg.

Så, sen gick jag emot mig själv och fixade en dejt till helgen.

Hehe!

Thank you for parting my lips when I couldn't breathe.