Är helt förvirrad och ställd.

Loggade in och fick se en elak kommentar.. Och som jag verkligen hoppas och tror, att ingen håller med om?!

Du som har kommenterat det där och kallar dig "18 mån"... Först o främst tycker jag det är konstigt att du påstår att det är ett skämt att jag skriver att jag inte höjt rösten till många i mina dar. För alla som känner mig vet mycket väl att jag alltid varit en lugn, mesig och konflikträdd person.

Och sen så tycker ju jag att ifall man har en sån där åsikt, så kan man väl ha stake nog att våga skriva sitt namn?!

Vågar man inte stå för det man skriver så kan man lika gärna låta bli. Tack!

Jobbade ju till 00:30 inatt. Gick bra o rullade på som vanligt, fram till 00:25 då det ringde ett psykfall och började helt oprovocerat att skrika på mig. Såhär gick samtalet till. :

Han:

-Hej jag vill inte bråka med dig, men kan du koppla mig till chefen på eniro?

Jag:

-Tyvärr det går inte nu för att han jobbar ju bara dagtid.

Han:

-JAG SA TILL DIG ATT JAG INTE VILLE BRÅKA MED DIG, MEN NU FÅR DU FAN SKYLLA DIG SJÄLV! GE MIG DITT NAMN OCH VART DU SITTER! (Och ett par trevliga meningar till.)

Det är väldigt väldigt få jag har höjt rösten till i mina dar. Den här idioten fick erfara det. Skällde ut honom efter noter. Vägrar ta skit när jag inte förtjänar det i huvudtaget. Samtalet höll på i 17 minuter. Det slutade med att han fick så dåligt samvete över hans beteende att han krävde adressen till Eniro i sundsvall för att få skicka en smörgåstårta som ursäkt. :P Haha!

Det känns så obeskrivligt bra att jag har växt så himla mycket som människa. Jag skulle aldrig ha vågat förut.

Sen när jag slutade så gick jag o sov hos C.

Den enda jag sovit med som är lika kramsjuk som jag. Vi båda vaknar alltid flera gånger per natt, och då blir det alltid massa kyssar och värme.

Sjukt fint väder idag. O jag har en väldigt behaglig känsla i kroppen. Känner mig lycklig.