"And Í am a million different people

from one day to the next,

I can change"

jag bryr mig inte....

jag bryr mig inte!

JAG BRYR MIG INTE.

Kom igen förfan, Malin,

"Du bryr dig inte!"

Tonight  I'm on my knees,

yeeah.

- Provar på konsten att intala sig själv något,

och sen poff så tror man på det själv.

FYFAN DET DÄR DÄMPADE INTE DIREKT SUGET... ..

MEN , SOM VANLIGT SÅ GÖR MAN SAKER FÖR ATT MÅ BRA FÖR STUNDEN FÖR ATT DET BLIR FÖR OUTHÄRDLIGT.. MAN ORKAR INTE VÄNTA UT DET... MAN SKJUTER UPP ALLT HELA TIDEN, ISTÄLLET FÖR ATT BARA BITA IHOP RIKTIGT HÅRT OCH MÅ SKIT NÅGRA VECKOR. MAN ÄR ALLDELES FÖR SVAG. FALLER JÄMT BARA FÖR MAN INTE ORKAR STÅ RAKT  NÅGRA DAGAR.

MEN, FÖR STUNDEN SÅ SMÄLTER MAN JU SOM SMÖR I ALLAFALL. BLIR ALLDELS KNÄSVAG...FÖR ATT SEN GÅ DÄRIFRÅN OCH KÄNNA EN KNIV I MAGEN.

VAD MYCKET MAN OFFRAR FÖR ATT MÅ BRA NÅGRA MINUTER. HAR NI TÄNKT PÅ DET?! MAN "TAR" EN VECKAS SORG, FÖR FEM MINUTERS LYCKA. VAD KONSTIGT MAN PRIORITERAR... MEN , TYDLIGEN ÄR KÄRLEKSKÄNSLAN MYCKET KRAFTFULLARE ÄN SORG. INTE ALLTID DET KÄNNS SÅ FÖR STUNDEN, DIREKT...

 NU BLEV DET MYCKET SVAMMEL, MEN JAG MÅSTE BARA SKRIVA AV MIG.. ETT STORT BEHOV JAG HAR.. SKRIVIT MED STORA BOKSTÄVER FÖR ATT JAG SITTER I ETT TEXTSAMTAL UNDER TIDEN (DÅ MÅSTE MAN SKRIVA MED STORA, HEH.)

var ett tag sen jag kände mig såhär otaggad att jobba.

vill bara hem.

Kommer hem vid 20:30. Sen hinner man i stort sett bara pusta ut, så ska man lägga sig för att gå upp 7 imorrnbitti. Jag orkar inte, jag skulle behöva en LÅNG PAUS från allt känner jag. Jag hinner inte med mig själv. Allt bara slår mig i ansiktet på en gång, och jag glömmer att andas. Alla känslor och nya intryck och allt man ska anpassa sig efter gör mig galen och äter upp mig inifrån.

 Bröstet känns överfyllt, medan hjärnan känns helt tom. Så otroligt mycket tankar hela tiden, men allt känns så flyktigt och dimmigt. Sitter hela tiden och funderar och är i en annan värld, men allt som är här i nuet, kan jag inte ta in.

Verkligheten ger mig inte lika mycket lycka som mina fantasier gör. Går runt och lyssnar på den vackra musiken och känner känslan som jag hade enda ut i fingerspetsarna , när vi låg där i sängen och kysste varandra hungrigt.

Det är så ofta man får "dubbla budskap".

Det är helt enkelt på tiden att sluta tro något, innan man får det riktigt bekräftat. Svart på vitt.

Enkelt då ? Såklart man har sina åsikter och sina förhoppningar....

Synd det, när man så ofta blir besviken.

Igår hade jag den bästa dagen på länge....

Jobbade först, o det gick väldigt bra... Sen när jag kom hem vid 18 hade Tove lagat mat :) Sen blev vi sugna att gå på bio... Så efter maten gick vi till Barista och fikade. Drack någon jättegod milkshake liknande grej ;D Huur gott som helst! Sen vandrade vi bort till bion... Köpte en stor popcorn o varsin dricka, sen såg vi Mamma Mia :) Den var bra! Fick gåshud flera gånger... Skrattade, och ibland var man nära till gråt. Skön film!

När vi kom hem så laddade vi hem massa gammal musik, la oss och surrade gamla minnen oavbrutet till klockan 2. När jag tänker tillbaka till allt vi gått igenom, känner jag en sån värme som jag inte känner med någon annan på långa vägar. Vi har haft så sjukt fina stunder, roliga och oslagbara.

Finns ingen jag haft sån ärlig relation med. Nån som jag alltid har kunnat varit mig själv med, och kunna säga precis vad jag känner och tycker utan att behöva tänka efter innan. Hon är den enda vännen jag vet helt utan tvekan att jag kommer att ha kvar tills den dagen jag dör.

Det roliga är att vi är fortfarande likadana, vi ligger fortfarande timtals och pratar om känslor... precis som då. Vi är fortfarande precis lika kärleksfulla. Lika törstande. Vi är exakt lika drömmande som då. Jag vågar berätta varje liten dröm och fantasi jag har, utan att skämmas... utan hon drömmer MED mig istället.

Nu känner jag nåt så stort att det känns som att bröstet ska explodera. Det är ett hårt tryck över hela mig.

Varför ska kärleken vara så komplicerad när man blir vuxen? När man var liten så nöjde man sig och kände sig tillfredställd bara killen man var kär i gav en ett leende...

 -------------------------------------------------------------------------------------------

Klockrent på hur jag känner om Dig:

I was in your arms
Thinking I belonged there
I figured it made sense building me a fence
Building me a home
Thinking I'd be strong there
But I was a fool playing by the rules

But tell me does she kiss
Like I used to kiss you
Somewhere deep inside
You must know I miss you
But what can I say, rules must be obeyed

Fick värsta stötarna i kroppen och försvann från jordelivet för en stund.

Du är så fin.

Jag dör.

Har varit folk här hela helgen.. Har varit mysigt o trevligt!

Borta bra, men hemma bäst ;)

Ikväll efter jobbet har jag o Tove bara legat i tvrummet och pratat o skrattat. Skrivit ett och ett annat roligt sms till två sjukt roliga människor också! ;D Längesen jag skrattade så mycket som jag gjorde igår... Skönt!

Lägger upp lite bilder.... Ska snart krypa ner breve min vän och försöka sova.

snacka om att vara i ett känslomässigt kaos.

Har pratat med tre olika människor på dessa dagar som har sårat mig enormt.

Borde inte ha pratat med nån av dom egentligen.

Pappa - Jag låter dig fortfarande göra mig ledsen. Det hatar jag mig själv för, att jag fortfarande älskar dig lika mycket som jag alltid har gjort. Du förtjänar inte mina tårar och du förtjänar verkligen inte den kärlek jag känner.

Och Du- jag är glad att det inte var från dig det kom... Men, vad spelar det egentligen för roll? Gör ju fortfarande lika ont, det finns inget jag kan göra åt saken... Och det finns inget mer frustrerande.  Det enda jag vill göra är att kyssa dig och ligga i din famn. Så less på att låtsas.

Och den tredje personen  tänker jag inte ens säga nånting om. Du är alldeles för patetisk för att ens nämnas.