Varför tar du tag i min hand, trycker mig emot ditt bröst, andas mig i nacken och viskar t r y g g h e t medan du vaggar mig fram&tillbaka till jag med varje andetag tror dig. Faktiskt tror dig. Sen då jag möter din blick med hoppfulla ögon, hånskrattar du. Släpper handen & låter mig falla. I fallet slocknar lågan. Du sparkar nonchalant på askan, i ett svep tar av dig skjortan och luktar på den. Rynkar på näsan åt min svaga doft. Slänger den över mig. Med smutsiga fingrar fifflar du med tändstickan- möter min blick med din svarta- och släpper stickan med gul låga på oss. Mig, min doftpådig och askan.

Det brinner det brinner! Jag brinner.