Usch. Jag har inte bloggat på över en månad. Känns jättekonstigt. Tomt faktiskt. Kan ju säga att jag tänkt på det varje dag; Men har inte vetat var jag ska börja. Är så mycket jag vill skriva. Imorgon ska jag försökta ta mig i kragen och uppdatera massor. Vill ju ha kvar allt, inte bara i mitt minne.

Sitter på jobbet nu. Slutar 06. Inte ett dugg trött än faktiskt. Nu är jag helt ensam kvar här.. Känns lite läskigt. Gruvar mig för att gå hem sen. Är så nojig och Rädd. Det tackar jag min kära Mamma för. Som skrämt upp mig med allt möjligt i alla år ;p Vet ju såklart du gör det för du bryr dig.

Varit så otroligt seg senaste veckorna. Helt energilös. Och spenderat större delen av min tid i Fantasilandet. Där jag är och värmer mig då verkligheten är för hård och kall. Har svårt att skilja på verklighet och dröm. Drömmer så intensivt att jag inte vet vad som är sanning, ibland. Tidsuppfattningen är alldeles snurrig. & Det kan komma ord ur min mun som inte känns som mina.

Är lite som att jag flyger fram. Flyger i hög hastighet, men kroppen kommer efter.

Varje kram känns extra kärleksfull. Varje kyss gör mig extra knäsvag.

Allt är extra tydligt. Fast samtidigt så diffust.

Jag vet att jag är velig. Har sådan beslutångest i det mesta . Även små beslut för mig är väldigt svåra att ta. Vet att det måste vara jättejobbigt för de i min närhet. Att inte riktigt få ett grepp om mig. Är såklart inte min mening att ni ska tvivla på mig. Jag visar bara vem jag är. Hoppas du kan älska mig, för den jag är.

Vill aldrig behöva låtsas eller hålla tillbaka. Aldrig mer.