Visst är det härligt när man känner sån frustration i kroppen att man skulle kunna springa till närmaste stenvägg och slå huvudet blodigt?

Känslan av att man står och skriker rakt ut i ett rum fullt med folk,

men det är ingen som lyssnar.

Känslan av att öppna sig in till det allra djupaste,

men man blir fullständigt missförstådd.

Lyssna..?

Lyssna.

LYSSNA!