I don't know where I'm going,

only I know where I've been.

so much feelings

Häromdagen fick jag o johan idén att vi skulle färga håret. Jag tänkte färga håret brunt, eftersom jag är ganska less på att vara gulhårig.  Istället för blev håret brunt och grönt. Tydligen vägrar mitt hår bara vara en normal färg. Sist hade jag brunt o gult. Nu har jag brunt o grönt. Snitsigt!

Shit vad ynklig man blir då man är sjuk.

Igår och i förrgår låg jag precis hela dagen. Feber, magsjuk (Spytt galla), snorig, ont i halsen , huvudvärk, kallsvettningar, blod i urinet osv.

 Med andra ord har jag mått kanon!

Har även varit hos läkaren nu och kollat upp alla mina utslag som gör att jag håller på att dö för det klias så mkt. Fått recept på salva.

Får heller inte gå tillbaka till dagiset förrns det är borta.

Får panik! Kommer ju fan inte få några pengar alls om jag måste vara hemma så mkt.. :(

O igår klockan 21:45 tänkte jag utmana mig själv o gå o handla mat. Tyckte jag kände mig någorlunda pigg för att lyckas med det. Min kära mor satte in pengar så jag skulle ha råd med lite bröd o sånt. (Tack så mkt älskade mamma!)

 Iaf.. Jag hann bara komma ut då jag kände hur det började vända sig i magen på mig. Så jag gick o försökte koncentrera mig på att inte spy, då lyckades jag ramla o slå bakhuvet i isen. (!) Fyfan, snacka om pricken över i:t. Då fick johan hjälpa mig upp, o jag började gråta o tycka synd om mig själv. :P Jag sa "Man tycker ju att det borde vara nog med att ha magsjuka, vara förkyld o ha mensvärk. Men nä, då ska man ramla o slå bakhuvet också..... Fast, man får ju se det positivt, jag ramlade ju iallafall inte i hundbajs."