Fyfan vad hemskt det känns att vara tillbaka i det här. Rädd.

Trodde att den där nedbrytande rösten hade försvunnit för evigt.

Vaknar varje natt på blöta lakan av svett. Kan inte koncentrera mig på mer än ett ord i taget.

 Spänner mig och håller andan hela tiden, för det känns som att jag inte vågar andas. Gäspar mycket för syrebristen.

...Trodde heller aldrig jag skulle känna såhär starkt.