Rösten i mitt huvud skäller på mig hela tiden.

Jag vill en sak, men min kropp vill en annan.

Ständigt bråk!

Jag hatar att jag är så skygg av mig, och vill inget hellre än att våga vara mer social. Men, min kropp reagerar helt annorlunda o får panikattacker så fort jag försöker.

Som nu.. Jag sitter här på jobbet, i utbildningsrummet helt ensam. Alla andra sitter i de vanliga arbetarrummen. O inte nog med det, det räcker inte att jag måste hålla mig långt ifrån alla andra människor, utan jag kan inte slappna av o tänka klart, förrän jag även stängt dörren och släckt lampan. IFALL någon skulle komma in hit, och då se mig i ljus.

Ta mig ur min kropp!

Igår var första kvällen på väldigt länge jag var ensam. Kom hem 22.. Dock var jag inte riktigt ensam, med tanke på att jag pratade i telefonen från att jag gick hem från jobbet till jag la mig i sängen vid 1 :P

Var iallfall väldigt skönt att sova ensam!  Välbehövligt. Ensamtid är otroligt viktigt. Ett måste.

---

Efter helgen känns det som att flera saker fallit på plats.. Jag har insett en del saker som jag har varit osäker på. Nu vet jag verkligen vad jag vill på Den fronten. Jag behöver närhet-  Men jag behöver även vara fri.

Kan andas lättare och det känns som att flera tyngder lossat från mina axlar.

Har gått ett steg framåt. Slitit mig upp en bit ifrån den kvicksand jag själv satt mig i.

---

Jag vill tro att det är som Du sa... Att det är en slags inbillning, att jag har förväxlat åtrå med kärlek. Nu efter i lördags då jag delade det med någon annan, så hoppas jag att du hade rätt. Vill iallafall intala mig att jag känner en skillnad. 

Är bara ett rent helvete för mig i längden, ifall jag fortsätter att träffa dig. Även fast jag älskar det för stunden, så hatar jag allt som hör där till.

Man måste själv avgöra vad som tar över.

---

Det är så jobbigt att skriva i gåtor, att man ska vara så begränsad då man skriver. Vill ju helst bara skriva exakt vad jag tänker, men man måste linda in allt så mycket. Folk kan även ta illa upp.

Att skriva är något jag måste i mitt liv. Jag är sämst på att formulera mig i ord, är även väldigt blyg så det har alltid känts bättre för mig att förklara och berätta saker i skrift.