Direktlänk till inlägg 22 december 2008
Rösten i mitt huvud skäller på mig hela tiden.
Jag vill en sak, men min kropp vill en annan.
Ständigt bråk!
Jag hatar att jag är så skygg av mig, och vill inget hellre än att våga vara mer social. Men, min kropp reagerar helt annorlunda o får panikattacker så fort jag försöker.
Som nu.. Jag sitter här på jobbet, i utbildningsrummet helt ensam. Alla andra sitter i de vanliga arbetarrummen. O inte nog med det, det räcker inte att jag måste hålla mig långt ifrån alla andra människor, utan jag kan inte slappna av o tänka klart, förrän jag även stängt dörren och släckt lampan. IFALL någon skulle komma in hit, och då se mig i ljus.
Ta mig ur min kropp!
kyliga lilla gråa geggmed sylade klorvarför vässar du varje gång jag känner någotvarför är klorna alltid sylade så fort mina känslor slår in varför glädjer inte toppen digvarje steg du tar uppså kommer jag nerkniven har inte mer än två sidorska...
förlåt mig för jag är ämnad till det jag görursäkta att jag inte passar in i din bild av vad du vill ha,jag är inte din.jag är min.jag kommer alltid vara jagdu kommer vara dufinns det någon genväg? ...
vad du gnageren bit i tagetgnagnagkött och sinne följer varje tuggatuggtuggsnart är jag bortaär du hungrig tar jag emot din iverblod är vackertKan du älska mig nu? ...
Varje blad har en frostig kant¨idag kyler verkligheten nerdet vi kännerdet vi ärdet vi en gång varfärgen knappas nerbort bortmed vindenkylan paralyserar alt som en gång varoch aldrig vaknar det upp igenvitt grått svartvitt gråttsvartDu.Ont. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | 6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 |
14 |
|||
15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 | 28 | |||
29 | 30 |
31 |
|||||||
|