Kommer med mungiporna neråt och tårarna som är nära att välla över de panikslagna ögonen...

"Vad fin du är i håret idag."

"Tycker du?"

"Nej, jag var VÄLDIGT ironisk."

Tack. Varför tycker jag ens om dig ? Gnistan är borta. Det enda jag känner nu då vi ses är förvirring och prestationsångest.