Klockan är kvart i fyra. Och här sitter jag. Med klarvakna ögon, och ångestkänslor gnagandes i varje liten del av mig.

Jag vill verkligen inte lägga mig ner. För jag vet att tankarna ändå kommer hålla mig vaken.

Det är så himla svårt att verkligen inse.

Det gör så galet ont. Det skär o sliter inuti mig då jag tänker på det.

VarförVarförVarför???? :,|

så jävla less på smärta.