Visst vore det underbart om man kunde anställa någon till att gå igenom alla jobbiga etapper i livet ?

Det sjuka är att när man har mest att göra, så har man minst energi.

Man vill så helhjärtat komma till den där punkten då man känner att "Nu är det bra. " Då det mesta är fixat o man har kommit en bra bit på vägen.

 Men, man orkar inte kravla sig dit.

Bara själva grejen att vänja sig fysiskt och psykiskt utan en annan människa tätt intill sig vid sin sida är ju oerhört energikrävande och smärtsamt.

Fast, ibland måste man ju faktiskt gå efter vad hjärnan säger. Inte bara hjärtat.