Fyfaan vad jag är less på människor. Inte konstigt att man alltid varit mer eller mindre folkskygg.

För det första så finns det ju inte direkt många man kan lita på. Man blir stucken i ryggen av de flesta, minst en gång i livet.

Är väl en handfull människor (På sin höjd) som man känner att det går att säga saker till. O all denna falskhet! De flesta jag någonsin bekantat mig med, har visat sig vara otroligt falska på något sätt. Man blir bedragen på något vis hela tiden. Det tar aldrig slut, o man slutar aldrig att bli sårad. Men, just nu känner jag mest bara irritation och frustration. I STORA lass!

Varför slutar man aldrig förvånas? Varför är man fortfarande godtrogen, efter allt som har hänt i ens liv? Man känner ju hur man påverkas, o blir mer o mer misstänksam o skeptisk till allt som rör sig och händer runt omkring.

Paranoid också. Så många härliga känslor på en o samma gång.. TSSS!

Fyfan vad löjligt

Bilderna är ifrån lördag då vi först var hemma hos Annelie o spelade trav :) Som synd var så vann vi ingenting, men, nästa gång så ;)

Kul vare iaf!! :)

Sen är det några bilder hos Tove darling. Tog inga bilder ifrån bykrogen, var inte där direkt länge heller ;)

Var iaf en väldigt trevlig lördag!

Men allra allra bäst var söndagen. Jag kan konstatera att det var en absolut bästa söndag jag haft! Den mest mysigaste o givande.