Visst är det skojigt att ha PMS?

-Mn går runt och är så irriterad hela tiden, att det känns som att ifall bara någon "andas för högt" så skulle man kunna sopa till personen.

Sen när den ilskan har släppt, då får man ångest för man tänkte såna tankar om denna personen.

Men då "andas människan för högt" IGEN. Då tycker man att "Det där var fan droppen som fick bägaren att rinna över". Så då får man ett charmigt utbrott över personen, spyr lite galla. Är extremt överdramatisk och tycker även synd om sig själv under tiden.

Ett par sekunder efter vredesattacken har släppt,

då får man ångest för sitt löjliga agerande.

Sen samma visa.. Om och om igen. I sisodär en veckas tid. Bläää!

Homonerna sprutar, humöret går fort UPP och fort NER.

Hua, det är inte synd om mig som har PMS. Det är däremot väldigt synd om dom runt omkring mig.

Fy vad pinsam man är.

Vill bara tillägga att jag aldrig någonsin haft ett sånt djupt och meningsfullt förhållande som jag har med dig Älskling. Aldrig känt en sån närhet med någon annan människa. Aldrig haft sån fin vänskap förut med någon kille. Aldrig känt så här otroligt stark kärlek för någon förut.

Jag Älskar Dig, hjärtat. Mer än vad jag kan beskriva med ord.

Jag kan konstatera en sak; JAG ÄR INTE REDO BARN!

Allt händer av en orsak... Allt har en mening.

De senaste veckorna har jag känt ett stort bäbis-sug. Ni vet, haft dom där tankarna... O känt längtan.

Då fick jag höra att mormor skulle vara barnvakt till min bäbiskusin Gry. Så jag tog ju bussen i morse mot Ljungaverk. Med ett leende på läpparna o såg framemot dagen.

O sen dess, till nu, har det varit konstant skrik. Skrik o åter skrik. Nu sitter jag här, första gången på hela dagen jag kan slappna av o bara vara. Huvudet bankar och armarna skakar.

Nu låter jag jätte negativ, men i skrivandes stund är jag skitless o sur.

Vill också påpeka att jag självklart inte hatar barn, ifall det nu verkar så :P

Men, det jag vill ha sagt är bara att det är bra att man får sig en knäpp på näsan ibland. En inblick i verkligheten.. För det är såå lätt att man drömmer sig bort. Och i drömmarnas värld  ser allting annorlunda ut, och är otroligt romantiserat.

Så, meningen med denna dag: Nu vet jag att jag inte är redo för barn ännu! =) Den dagen kommer.. Har inte direkt någon brådska!