Min otroliga blyghet och nervositet äter upp mig inifrån. Det plågar mig varje dag och det är som ett stort geggigt svart hål i mig som är så stort att jag får svårt att andas.

Jag vill så gärna gå ut till dom andra... Jag vill så gärna delta i skratten och praten... Men, min kropp spjärnar emot. Min kropp går åt andra hållet, och söker sig till det mörka rummet där ingen sitter. Även fast jag vet Ni inte hör mig andas, så håller jag ändå andan.

Kan jag bara få springa, springa utan att vända tillbaka... Ställa mig vid ett vattenfall och skrika sönder mina lungor, så kanske mina rädslor rinner ur mig med det forsande vattnet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

kyliga lilla gråa geggmed sylade klorvarför vässar du varje gång jag känner någotvarför är klorna alltid sylade så fort mina känslor slår in   varför glädjer inte toppen digvarje steg du tar uppså kommer jag nerkniven har inte mer än två sidorska...

förlåt mig för jag är ämnad till det jag görursäkta att jag inte passar in i din bild av vad du vill ha,jag är inte din.jag är min.jag kommer alltid vara jagdu kommer vara dufinns det någon genväg? ...

vad du gnageren bit i tagetgnagnagkött och sinne följer varje tuggatuggtuggsnart är jag bortaär du hungrig tar jag emot din iverblod är vackertKan du älska mig nu? ...

Varje blad har en frostig kant¨idag kyler verkligheten nerdet vi kännerdet vi ärdet vi en gång varfärgen knappas nerbort bortmed vindenkylan paralyserar alt som en gång varoch aldrig vaknar det upp igenvitt grått svartvitt gråttsvartDu.Ont.   ...

    När varje fingertopp sätter en glansoch varje andetag är en nyanskonturerna glittrar lilaoch sinnerna får glödande vila.att få skratta tåraroch gråta melodier   ...