Sådär ser vår hund Tyson ut, ganska precis. Hittade en bild på google som såg ut nästan på pricken likadan ut. (Kameran är borta så har inte kunnat tagit en egen)

Japp, idag blev jag mamma!

Till en rottweiler/pitbull blandras :) Den är jättefin verkligen! Så idag har jag mest bara sprungit efter vovven och försöka uppfostra den så gott jag kan. Den största utmaningen för mig är absolut att vara hård och strikt. Jag är ju en sån mjäkig person, o får dåligt samvete näst intill alltid då jag låter sur mot någon i huvudtaget. Men, jag tänker på hundens och vårat bästa!!! Det gäller att trycka bort alla skuldkänslor och tänka framåt. Och såna där hundar måste man ju vara extra "hård" emot. Phu, hoppas allt kommer gå bra.

Annars då? Jag mår bra, känns som en nystart. Längtar dock desperat tills den dagen jag får jobb och kan vara någorlunda ekonomiskt oberoende. (Om den dagen någonsin kommer... ) Suck! Verkar som att jag är en väldigt ointressant person för arbetsgivare, eller så har jag helt skickat ALLA mina ansökningar till fel mailadress (!) :P För, jag får inte ens ett endaste svar. Så less. Skickade en ansökan för Vimmelfotograf häromdagen. Trodde starkt på att jag skulle få något svar, med tanke på att jag har utbildning, är en ung glad tjej & gillar att festa. Men icke! Snart ger jag upp själva drömmen att i huvudtaget få något jobb!!!

Inlove.

Det är ett väldigt stort tecken att man verkligen tycker om någon , när det känns som att man får en behaglig stöt i huden då personen nuddar ens kropp. Att det pirrar till i magen, och att man sakta men säkert kommer in i en trans. När man känner att en stor våg av värme sveper över en när man förenas i en kyss...

Det är även ett stort tecken att man verkligen tycker om någon, då man tänker att det kan vara över, och då känner en stark fysisk och psykisk smärta. Så stark att man inte kan sova, äta eller le och mena det.

Så, det där behövdes nog ändå. För att verkligen få oss att inse. Kärleken är så stark!

De två dagarna kändes som en evighet av sorg. Och nu njuter jag av varje sekund av hans närhet.

Ögonen svider, magen värker, glömmer att andas ordentligt. Ångesten har en en gång invarderat min kropp. Det finns ingen värre känsla. Man kan inte sova, känner inte för att äta, vill inte vara ensam, orkar inte vara social.

Kändes så bra, men ändå så smärtsamt, igår när du kysste bort mina tårar.

Tror jag aldrig gråtit så mycket.

Tror det aldrig gjort så ont.

Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden....

Trots allt så hade jag roligt ett par timmar på nyårsafton. Men, såklart det hade känts bättre om den slutat bättre.

Det blev mycket fylla, tok och trevligt folk iaf ! Hade ni andra en trevlig kväll?

Sitter här nu med min kroniska magvärk..

Ska hämta min telefon sen av en människa. Hoppas jag får den, annars blir jag galen. Vore en liten tröst iaf!!! Hoppas även jag hittar min handväska. Känner mig alldeles naken utan den. Och, i den ligger ju allt jag äger känns det som. ;P

Nu är det mycket som ska fixas. Det hade ju varit "roligare" om jag hade haft energin till det. Eller lusten...

Fy i helvete, det är helt obegripligt hur extremt dåligt man kan må. Har inte mått så här skit på länge. Vill inte vara vaken. Försökt sovit bort hela dagen, men för att sen vakna och att känna som ett slag i magen. Finns det något värre när man känner sån ångest och sorg att man inte kan ligga still? Att det gör så ont i magen att man knappt orkar andas.

Just nu känner jag ingen energi eller gnista i huvudtaget. Detta kommer att ta en väldigt lång tid.