Evig kamp,

blev en obehaglig reaktion i min kropp som jag inte var beredd på, för att hjärnan har bestämt sig för att Så är inte fallet.

Blev alldeles skakig och var tvungen att hålla koppen med båda händerna. Jag förstår inte hur jag kan reagera sådär hela tiden. Det är ju bara du... En människa som jag hela tiden, gång på gång, intalar mig att jag faktiskt inte känner något för. Vill verkligen inte göra det. Är väl det som är anledningen.

Hoppas att efter denna helg kommer jag att ändra en del saker, och få upp ögonen för annat. Detta är ju totallt lönlöst. Går ju inte att hålla på såhär. Kan inte vara med någon som får mig att känna denna förvirring. Hatar oklarhet, finns inget jobbigare. Snälla, låt mig bara slippa detta elände. Får ju andnöd och skakar så att det inte går att skriva.

Klockan ringde 6:00 i morse. Usch. Vaknade i min fruktansvärt kalla lägenhet. Har fått sovit i långbyxor, tröja o strumpor under ett duntäcke o överkast. Men ändå vaknar jag av att jag ligger o skakar av kyla. Satt i duschen 20 minuter i morse i kokhett vatten o hade ändå gåshud.

Blää vad jag hatar när vintern börjar komma så man måste börja frysa...

Synd, för att förövrigt tycker jag om hösten med alla dess skarpa färger och den rena luften.

Nu till morgonen har jag nästan bara haft textsamtal. Lutar mig tillbaka och slänger upp fötterna på skrivbordet , aaah ;)