"Jag kommer definitivt att sakna dig, men jag kommer inte att berätta det. Om du nån gång ångrar dig, om än bara för tillfället så vet du var jag finns."

Grät mig till sömns,

och vaknade av att tårarna fortfarande rann.

Gör så jävla ont. Var tvungen att göra såhär. Men nu känns det så himla tomt och konstigt i mig. 

Så mycket jag vill säga. Men vet inte var jag ska börja.