Jag måste alltid vara medveten om och mentalt förberedd på det jag möter på här i livet.

Kommer något till mig som jag har inte har full kontroll över, eller oförberett, så får jag panik och blir helt nollställd rent utsagt. Får som minnesluckor efteråt, för det känns som att jag dör för ett ögonblick och inte är närvarande.

Men, bara jag själv vet att det ska komma, så brukar det gå bra.

Kan ju säga ett par exempel; Möter jag någon bekant på stan som jag inte planerat att möta, så blir jag så "paff" att min kropp skriker medan min mun stammar och svamlar en massa saker jag själv inte ens har kontroll över. Går därifrån och vaknar till ur min paralysering, och får istället en smäll över käften av ångest. Går sedan sjukt nedstämd ett par timmar efteråt.

Eller som förut hade vi möte här på jobbet. Då hade coachen ställt upp stolar i en ring.  Att sitta i ring är mitt skräckscenario utan dess like. Känner mig så uttittad och avklädd. Ynklig och oskyddad. Sitter och spänner mig, o kommer på mig själv att glömma bort att andas. Tänker upprepande hela tiden samma mening "Snälla, säg inte mitt namn. Snälla säg inte mitt namn."  För då blir uppmärksamheten riktad emot mig. Vidrig känsla.

Det jag ville få ur mig är, att jag måste inför alla sociala saker vara psykiskt förberedd för att inte fullständigt kollapsa fysiskt.

De personer i min närhet som säger "Men sluta nu, du har väl inte SocialÅngest." Säg inte så till mig nå mer.. Är inte normalt att vara så extrem som jag är. Tror nog att jag själv och läkare kan avgöra det bättre än ni.

Ännu en helg har gått...

I fredags så åt jag o Tessan tacos hos mig... Sen kom vi spontant på att vi ville till fränsta. Efter ett samtal till en gammal flamma, blev vi upphämtade efter 45 minuter efter vi fick idén ;) Snabba puckar! Vi åkte då till Anton på fest. Var ganska kul. Roligt o snacka med en massa gamla vänner. Stack hem till min kära moder vid 1 tiden. Satt o plåga henne en stund med mitt fyllesnack :P

På lördagen umgicks jag med min kära familj under dagen. Åkte även bort till hästarna med Mormor o mamma. Sen så gick jag bort till Tove... Hade SJUKT trevligt. Det var jag, Tove, Linda, Lisa o Tessan.  Det var ett bra tag sen jag kände en sån massa kärlek i kroppen o njöt verkligen av den avslappnande känslan o tryggheten. Vi surrade konstant, oavbrutet i munnen på varandra. Tjejkväll utan dess like! ;) Iaf, sen åkte vi hem till mig i stan... Hamnade senare på krogen!

I söndags så gick jag o Tessan o bakisåt på kinabuffe som vanligt :P Satt där bra länge o mös... Sen så hemma spenderade jag resten av kvällen att surra en massa i telefonen med 3 av mina favoriter ;)

Igår, måndag, så jobbade jag först... Mys där och ännu mer mys när jag sluta. Lite sömn som vanligt, o nu är man trött igen... Men, det är det värt ;)

Sitter på jobbet nu och har rast. Har precis gjort ett Yrkestest o fick högsta betyg! :) Man känner sig lite mallig här nu ;) Går ju så bra allt nu!!

Life <3

Vill heeeeem.

Surra med Erik. Även att han ställer alarm på telefonen när jag slutar jobbet :P Ett riktigt stort behov.

Finns så himla FÅ man kan prata med allt om. Verkligen allt. De personerna kan man ju räkna på en halv hand ;O

Har slutat att vara så öppen. Man lär sig av sina misstag..

Och sen så väljer man ju vilka man vill säga vissa saker till... 

Det jag behöver av en vän är att ha någon att prata med som inte Dömmer mig för mina val. Utan acceptar det, och håller mig i handen under tiden. Jag behöver någon som verkligen lyssnar, och bollar mina idéer. Nån som inte slår mig ner i backen när jag svävar bland molnen.. LED mig ner istället ;O

Så tacksam att det finns ett par stycken som verkligen är på det viset =)

--

Ska bli underbart att träffa Tove & Familjen imorrn <3

Riktigt skön känsla att ha kakan och äta den samtidigt. ;)

Njuter på ett magiskt sätt när du känner rytmen på mig till musiken som får mig att känna utomkroppsupplevelser.

Använder min kropp som ett instrument, så det känns som att musiken åker in och pulserar genom min kropp.

Innan jag träffade dig, var det längesen jag kände den där törsten.

---

Jobbar nu.. Sen ska jag springa iväg o handla lite grejer på stan. Ikväll blir det middag hemma hos mig... O imorrn bär det av till Ljungaverk! =) Var ett tag sen jag var där nu, så ska bli kul.

Sådär ser man ut då man släpper allt, och dansar sig in i en ny Era.

Sug in livet, och njut av varje andetag. Man har alla möjligheter i världen.

Tänk positivt! Tänk vad många fördelar det finns med att vara Ensam.

*Du kan gå runt i precis vad du vill hemma. I dina fulaste urtvättade häng-i-stjärten-mysbrallor, naken eller whatsoever.

*Du kan ta bort sminket det första du gör när du kommer hem från jobbet, för du har full kontroll över vilka som ska eller inte ska komma och hälsa på.

*Om du kan lyssna högt på vilken musik du vill, utan något gnäll.

*Du får titta på precis vad du vill på TV:n, alltid!

*Du får sitta vid datorn precis hela kvällen ifall du känner för det, utan att någon gnäller att du är osocial.

*Ifall du känner för att vara ensam en kväll, så KAN du det. Inte så schysst att slänga ut sin partner bara för att man vill ha lite "Alone time".

*Du kan äta precis vad du vill, utan att ta hänsyn till någon annan.

*Ifall du spontant blir sugen att sticka iväg på något, eller till någon, är det bara att göra det. Ingen du behöver diskutera saken med.

Nu när jag tänker på det, så kan listan göras vääldigt lång.

Med andra ord: Du är Fri till att göra vad du vill!

Varför har det alltid varit så i mitt liv, att jag "måste" ha någon att tänka på hela tiden? Är det bara för att jag inte orkar tänka på mig själv? För det är så ovant o nytt?  Intalar mig själv att jag är intresserad av någon, bara för att jag VILL vara det för att jag BEHÖVER tänka på någon annan människa hela tiden?

Pust!

När kroppen äntligen vaknar, och jag orkar vända och gå bort från dig..

Då tar du fram din sylvassa kniv och hugger mig.